Det finns vänner, bekanta och kompisar…Sen finns det vänner och Vänner också. Hur kommer det sej att det är sådan skillnad? Jag är lyckligt lottad att ha några av dessa speciella vänner. De där som man kanske inte träffar så ofta, men man vet att de alltid finns där, man vet att de inte försvinner. Och när man väl ses, då spelar det ingen roll att det kanske gått veckor, månader eller till och med år sedan man sist sågs. Man tar bara vid där man slutade senast. Det är en underbar form av vänskap. Den där otvugna vänskapen, den där man känner att vad man än säger, vad man än gör, så finns vänskapen alltid kvar. Man kan säga dumma saker ibland, men man vet att vännen förstår vad man egentligen menar.
Jag var och besökte en sådan vän idag. Var ett bra tag sedan vi sågs, men allt var som förut. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord! (Mest karlar och förhållanden, det är vad vi är bäst på;P) Vi behövde inte förklara allting, vi visste ändå vad den andra menade. Vi har inte känt varandra särskilt länge, men vi har ändå gått igenom en hel del på den tiden. Vi vet hur den andra har haft det, både de värsta och de bästa av dagar. Vi vat att vi kan spy galla över folk i vår omgivning, för det förs inte vidare, vi kan stöta och blöta samma problem om och om igen, vi vet att den andra lyssnar.
Jag har en annan vän som jag räknar till dessa speciella vänner. Min själsfrände. Även om det är nästan 100 mil emellan oss nu, så vet vi var vi har varandra. Vi ställer upp i vått och torrt. Hon är den enda som verkligen kan läsa mellan raderna när jag skriver något. Hon är den enda som kan se in i mitt inre, även om hon inte är här. Hon vet när jag har problem, det märker hon direkt. Och då hör hon av sej, gör vad hon kan för att lösa mina problem, och kan hon inte det så finns hon där och stöttar mej för att ta mej igenom det svåra och tunga. Vi pratar alldeles för sällan, men när vi pratar så är allt som förr. Vi ses nästan aldrig längre, men när vi ses så är det som att vi aldrig varit ifrån varandra. Det finns inte många som jag älskar så som jag älskar henne. Det finns inte många som känner mej som hon.
Du underbara människa! Resan är inplanerad! Jag kommer, det är självklart! Skulle inte missa det för allt i världen! Vi ses om två månader, det lovar jag!
Är inte vänskapen underlig så säg??